Historik

– ta del av vår historia

Båstads badortsepok började i slutet av 1870-talet. Fröknarna Flink från Ängelholm våra första sommargäster kunde då inte ägna sig åt golfspel, då golfen kom till Sverige först på 1880-talet. Det natursköna läget och behagliga klimatet lockade många sommarlediga skånska adelsmän och storstadsbor till Båstad. Inte minst Ludvig Nobel som mer än någon annan skulle komma att sätta sin prägel på den lilla köpingen.

Så snart Ludvig Nobel anlänt till Båstad inledde han det arbete som sedermera skulle komma att ge badorten internationellt rykte. Han köpte upp ett antal villor och markområden i de västra delarna. Kronan på verket blev Hotell Skånegården. Nobel förstod tidigt att sportanläggningar var nödvändiga i en semesterort av Båstads rang. På hans initiativ byggdes ortens första tennisbana i mitten av 20-talet med fyra rader åskådarbänkar vilket blev embryot till dagens centercourt.

Ungefär vid denna tid frågade några engelska gäster var golfbanan låg. Besvikelsen var stor när man i receptionen svarade att någon golfbana fanns inte. Nobel var en handlingens man och skaffade snabbt fram en taxi som skjutsade de golfsugna engelsmännen till Falsterbo. Det blev en dyr historia men i samma andetag påbörjades planläggandet av en golfanläggning i Båstad.

Sommaren 1928 hittade man lämplig mark i Boarp där några gårdar lämpligt blivit till salu. När Nobel förvissat sig om markens lämplighet köptes gårdarna på offentlig auktion för 60.500:-. Kontakt togs med de engelska banarkitekterna Hawtree & Taylor och i oktober 1928 kom en representant för firman till Båstad. Efter en första besiktning av området blev det nödvändigt med ytterligare inköp av mark för att kunna tillgodose en ordentlig första utslagsplats. Hela projektet skulle klaras av på 10 veckor och till en kostnad om ca 200.000:-.

Man lyckades staka ut en bana med 28 utslagsplatser och 170 bunkrar.
Arbetet med att färdigställa golfbanan startade hösten 1928. Från Båstad handplockades trädgårdsmästaren Ivan Christoffersson för att ta hand om greenkeepersysslan och övervaka byggandet av banan. Fram på vårkanten 1929 anställdes ytterligare ett antal arbetare för att bereda marken för Weibulls specialblandade gräsfrö. Till en klassisk bana hörde under denna tid även får. Från Kristianstad införskaffades ett tjugotal av Oxforddown ras och från hösten 1929 betade de glatt banans gräs.

Våren 1930 invigdes Sveriges andra 18-håls bana. Bland de som premiärdagen gjorde par och bogeys var dåvarande kronprinsen som tillsammans med prins Sigvard och generalkonsul Carl Bergsten belåtet kunde konstatera: ”Detta är en av de förnämsta banorna i Sverige, ja i hela norden”. Ett omdöme som stått sig genom åren.

Redan 1930 avhölls klubbens första golfvecka.(Vilken spelats varje år sedan dess). Till den första golfveckan inbjöds från England såväl damer som herrar. Dessa dam- och herrlag som vardera innehöll åtta spelare, gav extra krydda åt golfveckan ända fram till kriget . Speciellt kan nämnas att till den andra golfveckan var Henry Cotton och Percy Alliss deltagare i det engelska manskapet. Två av europas ledande spelare under denna tid.

Under klubbens första år stod man även som värd för Internationella SM. Falsterbospelaren Stig Boström stod som segrare efter en spännande uppgörelse med Erik Runfelt. Efter detta arrangemang fick Båstad Golfklubb stå som värd för flera internationella och nationella mästerskapstävlingar under 30-talet.

MÖLLAN

Boarps Kvarn

“Vid artonde hålet på Boarps golfbana (Båstad), nära “Ågegården” i Båstad kommun, står Boarps kvarn som ett inspirerande blickfång. Den är en av de större stubbamöllorna, byggd i ektimmer med sex gånger sju alnar (3,5 x 4,2 m) i fyrkant och vingar med en längd av 31 alnar (18,4 m).

Möllan har under sin livstid fått se en hel del av Skåne, eftersom den har flyttats tre gånger. Sina barndoms trakter har den i Tranekärr nummer 1, Vasabäcks gård, på sluttningen mot Skälderviken i Jonstorps socken – nära Tranekärrs mölla, som fortfarande finns kvar. Den byggdes där år 1767 åt lantmätare Daniel Björkegren. En mansålder senare, år 1855, flyttades den till Saxtorp. Där ska den ha drivits tillsammans med en vattenkvarn.

Möllan hade efter det länge varit ur bruk, när ingenjör Ludvig Nobel år 1932 gav Nils Tellström (f. 1880) i Döshult uppdraget att flytta den till nuvarande plats där den åtnjuter mångas beundran.”

Utdrag ur boken “Skånska möllor”